Nej, jag blir inte misshandlad hemma...

Gick upp i tid imorse så jag kunde rida och ha allt klart hemma innan jag tog halv tolv- bussen mot gymmet.

GhaaaaH! Snacka om att jag har haft stirrande och medlidande blickar mot mig av alla, jiiiiiiises.

Och man ser så väl vad det tänker också; men gud en sån blåtira! Hur har hon fått den? Blir hon misshandlad hemma? Jösses, dumpa killen! Gå till polisen!

Inne i omklädningsrummet på gymmet såg jag två tjejer stå och mima "oh my god" till varandra och peka mot mig. (jag såg det i spegeln...)

Men men... om två dagar typ är den säkert borta och jag blir åter den vanliga omisshandlade Hanna. =)




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0