hannsingen

...hehe, eller det är en storartad händelse för mig iallafall!

I lördags var jag och mor min hos min kära vän Åsa (som jag skrev om i ett tidigare inlägg att vi fyllde år på samma dag) för att fira henne. Mega gott fika och gott sällskap efter en härlig dag med sooool.

Vi åker väl därifrån runt halv sex. Jag ville komma hem i tid för att göra mig iordning för kvällen. Me and my girls hade bestämt att gå ut och ta en öl eller nått för att fira min födelsedag.
Mamma och jag rullar in med bilen på plan hemma hos oss, parkerar, och springer in i huset för att det var så kallt. Under den lilla springfärden hann jag lägga märke till att huset var ovanligt mörkt. Pappa var ju hemma (?)

Öppnar dörren...och möts av en storkör som sjunger Ja må hon leva. Jag ser inga, utan hör bara sången. Jag blir lite osäker och tror att det är Kajsas och hennes kompisar som har middag och att nån fyller år, så min först inpuls är att springa upp till mitt rum.
Men man måste ju hälsa, så jag vandrar in i vardagsrummet och möts av ballonger, ljus, dukat bord och sist men inte minst, mina brudar!!!

Emelie, Soffan, Saris och Vickan står där och sjunger och hurrar, överraskning!!!!

Jag blev verkligen chockad, hade inte anat det det minsta! Satt och skakade den närmaste timmen och kunde inte tro att det var sant, VILKA VÄNNER!!!!

De har stått hela dagen i mitt kök här hemma utan mitt vetade och lagat världens godaste middag med vin och dessutom jätte fina presenter.

Jösses, vilken dag! Jösses vilka vänner jag har! Åhh, kan inte tacka er nog!

Älskar er