hannsingen

Jag vet inte om ni blev så värst nyfikna av mitt "telefoninlägg", men tänkte iallafall avslöja vad det handlade om.. hihi...

Min käre gode vän Sara ringde och sa att de är i akut beroende av vikarier just nu (hon jobbar på lågstadiet i Karbyskolan). Jag blev genast världigt nervös pga att jag är lite smårädd (snarare skräckslagen) för barn. Jag har fått för mig att jag har svårt att hantera, och för att de är lite småläskiga.
 
Men jag kan ju inte liksom tacka nej för att jag inte vågar, jag måste ju anta mig utmaningen. 
Jag är arbetssökande, och söker städigt efter ett arbete, så jag tackade ja.

Lite senare ringde Sara tillbaka och sa att det finns en klass som är den mest jävliga i hela skolan, 4A. De skriker, pringer runt och lyssnar inte för 5 öre. Flera lärare har inte klarat av klassen och en och en annan tår har fällts av frustration och maktlöshet. Den, DEN, klassen skulle jag få ha, SJÄLV!!!!

Lilla Hanna som är känd bland sina nära och kära vara vrålrädd för barn och att jag aldrig skulle kunna tänka mig att jobba med det, skulle nu undervisa en klass en hel dag.

Kunde knappt sova de två nätterna, men nu är det gjort.

Jag kan säga att det var inte det lättaste! Men jag klev in i en självsäker roll, de skulle inte få knäcka mig. (De är ju för fanken 9 år yngre, 9 ÅR!)

Det första ag fick göra var att busvissla för att de ens skulle titta på mig. Jag har fått säga till 138825676 gånger utan respons eller förbättring. Men jag överlevde! Hihi, stolt jag!

Nu är jag hemma helt slut efter dagen, och ikväll väntar träning...

ps. måste faktiskt punktera att det var samtliga killar som var pain in the ass. Tjejerna var väldigt lyhörda!
JA, JAG DRAR ALLA ÖVER EN KAM!

Kommer somna lättvaggad ikväll kan man säga