Det är lite ovanligt nuförtiden...
Igår åkte jag in till stan efter det jag varit hos tandläkaren. Soffan och jag hade bestämt att äta lite mumsig lunch tillsammans. Men Soffan kom lite senare än vad jag planerat (inte hennes fel), och tillslut orkade jag verkligen inte gå runt i stan längre. Mina fötter värkte, huvudet, eller snarare världen, snurrade och jag ville bara sätta mig ner.
Med brist av tankeverksamhet så satte jag mitt på golvet vid spärrarna i T-centralen, haha. Ute var det för kallt, ville inte lägga pengar på en kaffe för att sitta på ett fik, så det avr min första inpuls.
Anyway, när jag satt där kom det fram en kvinna som såg lite ängslig ut. Jag trodde hon sulle fråga om vägen, men istället frågade hon hur jag mådde. Om det avr därför jag satt ner.
Jag blev så hilma paff! Människor, iallafall i Sverige, gör inte sånt känns det som. Blev hilma glad! Hihi
Omtänksamma medmänniskor ger vi tumme upp för!
Med brist av tankeverksamhet så satte jag mitt på golvet vid spärrarna i T-centralen, haha. Ute var det för kallt, ville inte lägga pengar på en kaffe för att sitta på ett fik, så det avr min första inpuls.
Anyway, när jag satt där kom det fram en kvinna som såg lite ängslig ut. Jag trodde hon sulle fråga om vägen, men istället frågade hon hur jag mådde. Om det avr därför jag satt ner.
Jag blev så hilma paff! Människor, iallafall i Sverige, gör inte sånt känns det som. Blev hilma glad! Hihi
Omtänksamma medmänniskor ger vi tumme upp för!
Kommentarer
Trackback
